sid1:   Brudstenen

Sid 3: Brudstenen

vid Brudbäcken i Holen

Sid 4: Det var år 1350 i Brunnsberg. Jens satt hos sin far och sin mor som hade blivit sjuka och snart skulle dö.

5: Jens gav dem trollryck och läste besvärjelser för att jaga bort sjukdomen.

- Hokus pokus.

6: Men hur han än betedde sig, blev föräldrarna bara sjukare och sjukare.

Och Jens var så ledsen.

7: En dag dog föräldrarna och Jens blev tvungen att begrava dem utanför stugan.

Han grät. Nu var han alldeles ensam på gården.

8: I alla andra stugor i byn var det likadant. Digerdöden, eller pesten, hade dödat alla människor i byn, utom Jens.

9: Det var samma sak i alla andra byar norr om kyrkan:

i Åsen, Brunnsberg, Rot och i Holen.

10: Jens packade diverse i ryggsäcken och tog pilbågen, pilarna och spjutet med sig och drog i väg till skogs.

11: Han blev kvar i skogen hela vintern. Jagade och fiskade på dagarna och sov i eldhuset i Brindberg på nätterna.

12: Vatten fanns det i källan. Kött fick han från djuren han sköt.

Han hade mat, men han var alldeles ensam.

13: Han längtade efter människor. Han grät när han tänkte på alla dem som dött.

14: - Jag kunde lika gärna vara död jag också, tänkte han en vårdag.

Han gick söderut längs med Österdalälven.

Han ville se om det var någon mer än han som levde någonstans.

15: Han vadade över Rotälven där den rinner ut i Österdalälven.

16: Nedanför Holen kom han fram till en källbäck, som rinner ut i älven.

17: Han drack av vattnet som var friskt och gott. Det brusade om vattnet och  susade i träden.

18: Plötsligt hörde han ett annat ljud.

Snyft, Gråt.

19: Det var en flicka som satt på en sten och grät. Hon var väldigt vacker och blev enormt glad när hon fick se Jens.

20: Söder om Kyrkbyn var denna flicka den enda människa som klarat sig.

- Jag heter Anna och kommer från Väsa, sa hon.

21: Ju mer de pratade, desto mer tyckte de om varandra. Efter några veckor gick de söderut, tills de träffade en präst i Nås, som vigde samman dem.

22: Sen vände de tillbaka till Älvdalen, ristade ett hjärta på stenen och sade.

- Den här stenen heter nu Brudsten och bäcken heter Brudbäck.

Stenen är visserligen borta för länge sen, men bäcken heter än i dag Brudbäck.

23: Och om man går ned utefter Brudbäcken en sommarkväll då klockan är tolv, kan det faktiskt hända att man får se en flicka och en pojke som sitter på en sten och ser lyckliga ut.

 

Tillbaka